Optisk telegrafen

Optisk telegraf - vad är det?
Och varför är vi i Torslanda intresserade av detta?

Jo i norr ut från Torslanda finns ett berg som heter Telegrafberget, (nära Sillviks kollonistugor). Tittar man på äldre kartor så fanns detta namn innan elektriska telegrafen var uppfunnen? Dessutom står det i gamla kyrkböcker att en Telegrafist bodde i Torslanda i ett av "staten tillhörigt" torp? Torpet låg på en liten äng väster om vägen mellan Lottkärr och Snäckskalsbankarna, jag kallar ängen för "Telegrafängen".

Luskar man i detta kommer man fram till att på Telegrafberget fanns under1800-talet en länkstation/relästation, i signaleringslinjen mellan Marstrand och Göteborg och det var OPTISK telegraf det handlade om.

Man hade på 1700-talet i Frankrike hittat på att överföra meddelanden med något som såg ut som flera semaforer på en och samma stolpe. Man provade detta bl a i Sverige, men man vidareutvecklade det till ett antal luckor/skärmar i en ställning som hölls uppe med två grövre stolpar. Ställde man skärmarna vågrätt så syntes de inte, ställde man några av dem lodrätt så avtecknade dessa sig mot himlen och kunde avläsas med hjälp av kikare på långt avstånd.

Skärmarna var först nio till antalet, tre intill varann vågrätt och tre lika våningar över varann. Senare utökades dessa med en ensam tionde skärm överst.

Då man ställt in skärmarna på ett visst sätt, så blev betydelsen av detta ett tresiffrigt tal, en siffra (0-7) per lodrät rad. De tre lodräta raderna bildar så en kod mellan 000 till 777 och den översta tionde skärmen betydde A om den var synlig, och den dubblerade då alla möjliga koder.
Varje kod kunde betyda allt från enstaka bokstäver eller en hel mening, vilket man fick fram ur en kodbok. De hade tio olika kodböcker att välja mellan, någon bok avsåg endast orter, ett annat titlar osv.

Själva koden består av tre siffror, iblan med ett A framför.
De VÅGRÄTA raderna av plåtar, visar deras värde. Översta radens plåtar har alla värdet ETT, mittersta raden har alla värdet TVÅ och nederst raden har alla värdet FYRA.
De LODRÄTA raderna av plåtar, visar från vänster HUNDRATALET, och i mitten TIOTALET och till höger ENTALET i koden.
De lodräta raderna ger alltså HUNDRATALET + TIOTALET + ENTALET i den färdiga koden.
Den färdiga koden är därmed tre-siffrig mellan 000-777. Vilket ger 512 olika koder. Den tionde ensamma plåten överst, kallas för A. Den orsakar att alla koder kan bli dubbelt så många, med eller utan A, 1024 st.

Hur gick då telegraferingen till?
Telegrafisten satt i en liten byscha och det gick en wire från varje skärm ner och in i byschan till en ram/släde som löpte lodrätt i en ställning som satt fast på väggen. Där avslutades varje wire med ett plattjärn med hål i. Plattjärnet löpte alla i rrad i en släde, som i sin tur löpte ram.
Telegrafisten som skulle sända en kod kunde sätta i en stålsprint i ett hål på på de plattjärn vars plåt skulle visas. Då han därefter med fot och händer förde ner släden i ramen, drog släden i de wirearna som fått en sprint isatt i plattjärnet och dessa plåtar vreds och därmed visades alla på en gång. Då han höll ner släden var en kod satt. Han kollade i kikare som var fast monterad i husets vägg att nästa station uppfattat koden genom att de satte samma kod.
Då först kunde han släppa tillbaka släden, alla skärmar vreds då till osynligt horisotalt läge och han kunde ställa in nästa kod genom att flytta stålsprintarna för att bilda nästa kod i meddelandet osv osv.

Vad han skulle ställa in för kod fick han läsa av från andra hållet i en annan i den väggen fast monterad kikare. Åt ena hållet norr ut såg han i kikaren Carlstens fästning, och åt söder såg han i andra kikaren stationen på berget vid Nya Varvet.
"Torslanda station" fungerade alltså som en länkstation, eller relästation mellan dessa två. Lägg då märke till att om den ena stationen så "framsidan" av koden, så såg den andra stationen "baksidan", här gällde det för respektive station att hålla koll på vilken sida man såg av koden, annars kunde meddelandet få en märklig betydelse då den sedan tolkades till klarspråk i en kodbok.

Han fick inte ha värme i byschan för då kunde det bli imma på kikarna. Jag tror han blev glad om det var regn, snöfall eller dimma som omöjligjorde att se, så han fick en paus.

Signaleringen gick på detta vis mycket snabbt, från Marstrand - via Telegrafberget i Torslanda - Nya Varvet - Stigbergsåsen - Otterhällan. Fyra hopp för att få meddelandet till Otterhällan (där militären fanns). Jag skriver "mycket snabbt", ja det tog ju en stund förstås och det måste ju vara klar sikt, men om man tänker på vilka alternativ som kunde finnas, en ordonnans till häst eller en som seglade, så var detta en otrolig utveckling.

Stationen på berget ovanför Nya Varvet var som en knutpunkt, man hade en linje öster ut därifrån via Stigbergsåsen till Otterhällan, och den ovan omtalade via Torslanda till Marstrand samt en väster ut via Brännö till Vinga fyrplats.

Kjell Weber

Tillbaka.